Hon grundade Unga Klara 1975 och har regisserat banbrytande teater för både vuxna och barn, samtidigt som hon höjt barnteaterns status både i Sverige och internationellt. Hon har även regisserat film, varit professor i regi vid Dramatiska Institutet (1995–2009) och skrivit böcker, pjäser samt filmmanus. För sitt arbete har hon mottagit en rad utmärkelser världen över. Vid sidan av sitt skapande verkade hon som föreläsare och höll workshops i både Sverige och utomlands.

Suzanne Carlota Osten föddes 1944 på Stora Essingen i Stockholm. Hon tog studenten från Viggbyholmsskolan 1963 och fortsatte med studier i konst, litteratur och historia på Lunds universitet.

Hon grundade en av Sveriges första fria teatergrupper, Fickteatern, och inledde där också sin regibana i slutet på 1960-talet. 1971 fortsatte hon till Stockholms stadsteater, som kom att bli hennes fasta punkt under flera decennier. Där blev hon en ledande personlighet i utvecklingen av tidens politiskt engagerade teater. Tillsammans med Margareta Garpe skrev hon pjäser som Tjejsnack(1971), som var riktad till tonårstjejer. Några sånger från denna, som till exempel den feministiska kampsången Vi måste höja våra röster, finns med på skivan Sånger om kvinnor som utgavs 1972. Senare skrev Osten och Garpe pjäserna Kärleksföreställningen (1973), Jösses flickor (1974) och Fabriksflickorna(1980). I alla dessa pjäser fanns en tydlig koppling till Grupp 8.

På senare år har hon också regisserat på andra teatrar och i andra genrer, som operetten Glada Änkan på Folkoperan 2008 och produktioner på Göteborgs stadsteater (Publiken, I Annas garderob). I juli 2014 regisserade hon det stora nordiska samprojektet, queeroperan Magnus–Maria på Åland, vilket bland annat åtföljdes av Ålands första prideparad och med gästspel i flera länder.

År 2014 överlämnade hon ledarskapet för Unga Klara till de nuvarande konstnärliga ledarna, Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff. Samma år utsågs hon till Sveriges första barnfilmsambassadör av Svenska Filminstitutet, där hon engagerade sig för att främja realistisk barn- och ungdomsfilm.

År 2016 släppte Suzanne Osten filmen Flickan, mamman och demonerna, baserad på hennes bok Flickan, mamman och soporna från 1998. Filmen, som skildrar psykisk ohälsa ur ett barns perspektiv, blev omtalad då den först barnförbjöds av Statens medieråd, men senare fick tillstånd att visas för barn i linje med FNs barnkonvention. Filmen väckte uppmärksamhet internationellt, med visningar i bland annat BFI London Film Festival och Rom Film Festival.

De kommande åren fortsatte Osten skapa andra betydande verk. Under pandemiåret 2021 regisserade hon hyllade Buster Keaton på månen på Unga Klara, en slapstick för barn från 8 år om en dysfunktionell familj. Föreställningen återvände 2023 och spelade för slutsålda salonger. Hon regisserade Temps Mort (2022) som var en av Lars Noréns sista pjäser på Stockholms Stadsteater och på Dramaten satte hon upp Konspiration (2023).

Sommaren 2024 fyllde Suzanne Osten 80 år. På Unga Klara firade hon med en aktivistdag för barn och ungas rätt till konst och kultur med motiveringen: "Jag känner mig hyllad, men vill att vi tänker 80 år framåt för barn- och ungdomskulturen. Jag vill göra en aktivistdag för att belysa hur viktig teatern och konsten är för den växande människan i demokratins namn." Samma sommar var hon finalprataren i Sommar i P1, där vi fick följa med på en resa genom Ostens liv, om hur hon förvandlat nej till ja, och om konstens kraft att ge röst åt de som inte hörs.

Suzanne Osten gick bort den 29 oktober 2024 och lämnar efter sig ett arv som en av Sveriges mest inflytelserika konstnärer genom tiderna. Vad Osten har betytt för svensk och internationell teater går inte att överskatta. Hon revolutionerade vårt sätt att se på konst för en ung publik och kommer att bli ihågkommen för sin kärlek till publiken, hennes konstnärsskap, sitt mod och sin livskraft i flera generationer framåt. Hennes verk fortsätter att inspirera och påverka teaterkonsten idag och i framtiden.

Foto Sara P Borgström