- Ögonblicket försätter fantasi, känslor och tankar i rörelse i klassrummet. Det är lysande teater för unga.

- Regissören Gustav Deinoff har koreograferat ett fysiskt rörligt och dansant spel bland bänkar och stolar. Skådespelarna är nära och fångar lyhört upp barnpublikens impulser. Musikern Julian Vigils känsliga gitarrspel binder samman, ger stämningar och rytmer. Ögonblick av befriande möjligheter dansar i luften. Klassrummet blir sig nog aldrig riktigt likt.

- Man blandar flera språk, musik, projektioner och rörelse till en mångsidig låtsaslek, inte alls olik den som barn själva leker fram, fast på professionell nivå, vilket gör allt så mycket starkare. Här finns intellektuella resonemang, till exempel kring att vara snäll, men också mycket som talar till djupare lager, som död, äventyr, en häxa som som är Den Gamla Visa, och humor - för unga är det både imponerade och lite farligt när vuxna bryter deras fördomar om vad vuxna får göra och inte, och för oväsen och hoppas på bänkar och gestaltar hejdlösa gråtattacker.

"Faktum är att skådespelet fyller klassrummet med en hetta värdig, ja varför inte, en Federico Garcia Lorca. Fast här är det förstås betydligt roligare och mindre ångestridet. Tvärt om, Erik Uddenbergs text och Gustav Deinoffs regi förmedlar genom ensemblen rena gladkicken."

... i klassrummet, där skådespelarna effektfullt inringar eleverna, kommunicerar med dem och går omkring bland dem, och publikfokus blir på så vis ännu mer riktat på pjäsen och inte på kompisar, mobiler eller andra förströelser som gärna uppstår i skyddet av en teatersalong. Kanske borde all ungdomsteater spelas så här.

- Här pendlar det mellan världsförbättrarallvar och gränslös fantasi, mellan att stoppa slavhandel och bygga en by med glasskiosken i centrum. Och eftersom det svåraste som finns för en människa är att gå emot sin grupp kan man säga att den som vågar göra det, och vågar bryta ett skeende som är moraliskt fel, har en superkraft. Som inte nog kan uppmuntras.

- Unga Klara arbetar ofta med flerspråkighet. Här alternerar skådespelare ur ensemblen och språkrikedomen växlar. Jag såg Klas Lagerlund, Rita Lemivaara och Nina Rashid, som osökt blandar svenska, finska, kurdiska och portugisiska, när de till synes i stunden skapar sina egna, vindlande berättelser om viktiga ögonblick, byter roller och hakar i varandras historier.

- Skådespelarna rör sig som snabba fiskar i stim, ena stunden är allt fokus på enskildheten, i den nästa glittrar de samman i kollektiva uttryck. Kors och tvärs genom händelser, emotioner och världsdelar. Svenska, spanska, franska och farsi smattrar fram i dialoger som är lika mycket rytm som verbal kommunikation.

-Unga Klara har numera status som nationell scen för barn- och ungdomsteater. I höstas underströk man det ansvaret genom att turnera i landet, och Sundsvall fick tre pjäser för olika åldrar. Och den här veckan gjorde Unga Klara en sorts "återbesök" - som man också har gjort hos andra städer man spelade i under höstens turné.