Barnperspektivet slår kullerbytta och får mitt i snurren syn på vuxenvärldens tillkortakommanden. Det är faktiskt lite synd om vuxna och barnet ler överseende med vissheten att det, kanske, småningom vill hantera sin egen vuxenhet en aning annorlunda. Vi må hoppas. Och just nu hoppas jag att många, många vuxna följer med sina förskolebarn och ser ”För att jag säger det”. Den är nämligen en liten pärla.

Ämnet är angeläget och uppfordrande. Uppsättningen, i ordknapp, rörelsebaserad regi av Farnaz Arbabi och koreografi av Anne Jonsson, är alltigenom lekfull, associativ och i otvunget samspel med den livligt intresserade barnpubliken. Här gestaltas lättsamt och uppfinningsrikt över- och underordning och vuxnas maktmissbruk, liksom barns vanmakt och kreativa motståndsstrategier.

En teaterföreställning skapas alltid tillsammans med publiken och essensen är det som uppstår i den där vibrerande bubblan mellan scen och publik. Här i Rinkeby skimrar den bubblan i alla de där underbart karamelliga färgerna.