Erik! Du har skrivit Lev, skrik, andas. Berätta om hur idén föddes?

- Jag läste ett reportage i Aftonbladet för flera år sen, skriven av Kerstin Weigl, om flickor som isoleras för att vuxna inte vet vad dom ska göra av dom. Där föddes idén! Berättelsen bygger på research där just ett särskilt svenskt fall med en flicka som tvångsplacerats mot sin vilja har använts som inspiration.

Berättelsen handlar ju om 13-åriga Artemis, kan du berätta lite om henne?

- Artemis är på många sätt en ganska vanlig 13-åring. Hon har en livlig fantasi, gillar att rita och skriva. Och så har hon en örn hon pratar med. Det är hennes närmsta och enda vän. Hon kan bli väldigt, väldigt arg. Av den anledningen har hon isolerats från omvärlden. Det är lätt att prata om att hon är stark, men hon skulle nog inte vilja höra det. Hon känner nog att hon tvingats bli vuxen alldeles för snabbt. Att hon inte är klar med att vara barn.

Varför vill ni berätta den här berättelsen just nu?

- Många barn brottas med att ilska är en förbjuden känsla. En del barn behöver mer hjälp än andra att hitta balans i sig själva och Artemis är alldeles säkert ett sånt barn. Vi vuxna vet inte vad vi ska göra av den ilskan, och jag tror inte man blir mindre arg av att isoleras, men jag vet inte. Det handlar nog om att få lov att känna känslan.

————————————-

Lev, skrik, andas kan ses som fristående föreställning under vardagar och i svit med Mitt hjärta säger: på helger. Urpremiär 11 maj på Unga Klara! I samproduktion med Stockholms konstnärliga högskola.

Publicerades 2024-04-02