Sandra Medina och det konstnärliga teamet för Beth the Pet är ca 1 vecka från urpremiär. Vi satte oss med Sandra och ställde henne några frågor om verket. Om tematiken, dagboken som en plats att skrika tillbaka från och kreativitet som ett sätt att hantera det svåra.
Hej Sandra! Berätta lite om Beth the Pet.
Vi får möta 14 -åriga Valerie som utan synbar anledning har isolerat sig och verkar bli mer och mer deprimerad. Valerie har en dagbok som hon kallar Beth my pet. I den ventilerar hon alla svåra känslor, sin förtvivlan, sin svarta humor och sitt ursinne. Det är en plats att skrika tillbaka ifrån! Vi möter också Valeries lillebror Reuben och bästis Lavan som hittar dagboken och av djup oro börjar ett sökande efter Valerie. Storebror Jordi och hans nya kärlek Cia som har kommit ur sin depression, som tillsammans med Jordi kan titta tillbaka, sätta ord på allt och förstå sig själv, deras samtal blir föreställningens hoppfulla ljus om att bättre dagar kommer även om det inte känns så.
Varför var den viktig för dig att göra just nu?
Psykisk ohälsa är en av våra stora hälsoproblem och det är ibland svårt att prata om. Genom scenkonst kan vi bemöta och vara i alla förvirrande känslor, validera dom och ge dom utrymme samtidigt som vi reflekterar och sätter ord på saker. Genom karaktärernas olika perspektiv ser vi klarare. Känslan av att man inte är ensam, att bli sedd och hörd. Och att kunna få lite distans, kanske skratta lite åt allt det svåra.
Föreställningen vill också lyfta det kreativa. Både genom dagboken som kan vara inspirerande -att skapa mår man ofta bra av! Och genom hur den framförs med två skådespelare som genom dockor gör flera roller och skapar en hel värld. Och all härlig nykomponerad musik!
Vad vill du att den unga publiken ska ta med sig?
Jag önskar att publiken får med sig lust att skapa, tröst och hopp i det mörka, att inte vara rädd för känslor. Att vi skapar en gemensam upplevelse som bryter ensamhet och skapar förtroende att lära känna det svåra tillsammans.
Publicerades 03-04-2025