- Boken handlar om att en våldsam handling leder till en våldsam respons och att våld trappas upp i takt med att rädslan trappas upp. Och att det drabbar alla.

- Jag läste boken när den kom och blev helt tagen av den. Det är en skrämmande, vacker och väldigt fin bok på samma gång. Den har så otroligt många spår. Det är samhällskritik och Johannes Anyuru väljer att berätta genom science fiction, men sen är det också en berättelse om människor som väldigt sällan blir porträtterade i litteratur eller på scen.

- Boken beskriver ett dystopiskt Sverige och den beskriver något som många av oss är rädda för - att medborgerliga rättigheter ska dras in och att det ska uppstå ett system där vissa medborgare är värda mer än andra. Men pjäsen har ju också ett hopp i sig. Den här flickan har ju rest tillbaka i tiden för att stoppa den här terrorattacken och det gör ju att vi inte hamnar i den brutala framtid som hon beskriver.

- Genom att se den här dystopin kan man få syn på vad som händer i vår tid. Det är det som är så bra med konst - man kan dra något till sin spets. Man kan bli blind inför det som sker i vårt samhälle och den här pjäsen belyser det som sker.